|
Pandora!
I adore ya.
I implore ye
Don't ignore me.
Ingen förstår Adrian Mole. Det är inte lätt när man är ensam om att vara en intellektuell 13-och-tre-kvarts-åring med glasögon, finnar, våta drömmar och medelmåttiga föräldrar i skilsmässa. Att dessutom ha en crush på Lady Diana, konstant få tack-men-nej-tack-brev från BBCs poesidepartement och leva under Maggie Thatchers järnhand gör inte livet lättare. Vilken tur då att han har sin dagbok där han kan skriva om mammor som plötsligt börjar jobbar och tänka, kungliga bröllop och kärleken till Pandora i bänken bredvid.
"Intellectuals like me are allowed to be interested in sex. It's ordinary people who should be ashamed of themselves"
"Marrige is nothing like being in prison. Women are let out every day to go to the shops and quite a few go to work. I think my mother is being a bit melodramatic."
"Do you weep, Mrs Thatcher, do you weep?
Do you wake, Mrs Thatcher, in your sleep?
Do you weep like a sad willow?
On your Marks and Spencer's pillow?
Are your tears molten steel?
Do you weep?
Do you wake with 'Three Million' on your brain?
Are you sorry that they'll never work again?
When you're dressing in your blue, do you see the waiting queue?
Do you weep, Mrs Thatcher, do you weep?"
Ord kan knappt förklara hur jag känner för denna pretentiösa lilla skit. Jag "gillar" inte Adrian Mole. Jag vill bli ett med hans själ, leva i hans hjärna.
|
