Brixton


Idag tog Myran med mig och min lilla kusin till Brixton market.


Marknader i London säljer ofta liknande saker, men Brixton var lite annorlunda.
De sålde billiga och väldigt glittriga smycken, afrikanska dramer och guldiga lampor.


Efteråt åkte jag och kusinen in till Oxford Circus för lite shopping.
Suicide mission och jesus vad jag hatar det stället på lördagar! (för mkt folk)
Men vi hittade mycket fina grejjer ändå och nu ska vi iväg på fest!


 

Nej här kan man ju inte ligga! Punktblogg!


Idag ska jag faktist (nån gång mellan 09 och 23)

*Stryka min sjömansklänning
*Leta upp mitt ankarhalsband
*Bli sambo med Johanna
 *Möta upp min lilla kusin vid Buckingham Palace rd
*Antagligen mysa med hubby (som tekniskt sett är någon annans hubby)

 

Att roa sig i hemmet - i 9 timmar


Jag vaknade av alarmklockan vid 9 imorse, gick ner till nedervåningen och lade mig i soffan med laptopen. I värsta fall måste jag ligga här till klockan sex. För jag väntar på en viktig leverans, och de ska komma "nån gång mellan 09 och 18".

Jag läser aftonbladet på webben och ser att Carolina Gynning är "chockerad över Anna Books bröstbilder." Inget viktigare som har hänt idag då alltså. Jag loggar in på Devote.se. "Marie Plosjö har fiskfobi". Jaha.

Detta ser ut att bli en lång dag.

 

Patriot? Idiot!

Jag har aldrig förstått det där med patriotism och nationalism. Varför måste man tycka bäst om platsen man är född på? Om en annan plats faller en mer i smaken, varför kan man inte få tycka mer om den platsen då? Och varför ska jag bry mig mer om människor i det land jag bor i, när människor på andra sidan jorden är lika mycket människor? Om du har pojkvän med bombarjacka och en gång i tiden lyssnat på Ultima Thule kan du väl förklara grejjen för mig?

Snälla?
 

Precis som i en skräckfilm (och jag som inte ens gillar sådana)

En gång för länge sedan när jag bodde i en liten obetydlig by någonstans i mittersta England så hade jag en väldigt läskig granne. Han var inte stor och hårig, hade inget fastvuxet foster i tinningen och han bar inte särkilt konstiga kläder. Han såg väldigt vanlig ut, en liten grå gubbe med glasögon. Jag tror han var brevbärare.

 Varje dag gick jag förbi hans köksfönster och varje dag möttes jag av samma syn då jag motvilligt vred på huvudet och snabbt kikade in. En fågelbur, ingen fågel. Ett smustigt, förfallet kök. En köksdörr med stora hål i, som om sönderbankad av en hammare. Och så han. Ståendes i mitten av rummet, stirrandes ut genom fönstret.

Jag bodde bara tre, fyra hus ifrån hans. Ibland var jag helt ensam hemma. De jag bodde med låste aldrig dörren. Och det var sommar och himlen brukade vara stjärnklar om natten. Och under den satt jag, ensam, huttrandes, väntandes. För på natten gick han ut.

Jag undrar fortfarande om han tog med sig hammaren.


vår gata, inte min bild
 

Covent Garden


Efter att ha fyndat en randig body och en mörkblå klänning mötte jag upp sötaste Isabelle i Covent Garden. Det doftade nygräddade våfflor över hela torget och en fiolorkester spelade klassisk musik.  Vi tittade lite på Jubelee market. Där hittade vi små knappar och tavlor på sjömän som vi inte behövde, men tyckte om ändå.


 Spetsdukarna var en favorit! Det var alldeles för länge sen jag gick på en marknad, kändes det som!


Sen satte vi oss på torget och åt yogurt med massa gott i...


nämligen smultron, mjölkchoklad, kolabitar, cocosnöt och små små marsmellows! Sen shoppade vi lite mer tills det blev mörkt. Och det blir det ju alldeles för tidigt dessa dar.
 

Idag är det grått och kallt. Men ska jag leta efter en kjol i Covent garden


 
El Perro del mar - Dog
 

Puh och Nasse


- Var det igår vi sov hela dan?
- Nej, det var i förrgår. Igår gjorde vi inget speciellt alls.
 


En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://sophedeluxe.devote.se