Nyss var jag och såg Billy Elliot for andra gången. Det kändes lite som ett privilegium att sitta bredvid Myran i tre timmar, för hans hals luktade så ovanligt gott ikväll.

För övrigt älskar jag när andra människor gråter på musikaler eller biografer. Det är så mysigt att sitta i en stor sal och lyssna på snyftningar tillsammans för någon orsak. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar det nog mer än skratt och applåder.